Nu börjar det igen..



Jag trodde att dessa månader som var kvar av hans behandling skulle vara smärtfria.
Han har ju mått så bra så länge och efter behandling nummer 3 så blev han aldrig jätte dålig. Han kräktes knappt som är ett av hans färsta och tydliga tecken på att hans värden är låga.

Vi bodde nästan hemma i två veckor i rad och vi hade förhoppningar att vi nu dom två sista behandlingarna skulle bjuda på mycket hemvistelse. Men inte...
 Nu känns det som vi backat några steg. 
Och att han snart är i mål, känns som en evighet. 

Vad som hänt ⬇️

Söndag den 11 Augusti fick han sin sista cyt av block nummer 4. 
Vi fick åka hem som vanligt för att invänta infektionerna.

Men det dröjde inte länge förens vi var tillbaka. Både måndag, tisdag och onsdag drog han sin sond som i sin tur ledde till extra sjukhus besök. Men i samma veva som sondsättning, togs blodprover. Då såg man att hans CRP(sänka) var på väg upp. 
Men enligt läkarna kunde de varit en biverkning av cyten, då den gick ner av kortisonet som dom gav. 

Så i torsdags fick vi åka hem med förhoppning att vara hemma några dagar innan dom "riktiga" infektionerna kommer..


Men hemma länge blev det inte. Samma dag kom febern och vi fick en hängig grabb. Så det var dags att åka in igen och det var tur vi gjorde det. 

För på natten sprang febern iväg, trots Alvedon. 
Vaknade av att Colin låg och skaka, det gick liksom inte hålla i honom, han skakade sig ur famnen. Jag var livrädd att feber-kramperna skulle komma då hans feber verkligen steg med raket fart! På 20 minuter gick de från 37-40,6 c°.

Då kom tankarna igen.. 
Tänk om vi var hemma när detta hände? 
Liksom 45 minuter bilresa till sjukhus. Gick det så fort på 20 minuter hur hade de gått då? 




Utslagen kille både fredag och lördagen.
Sänkan hade nu gått upp till 174, han har fått en sepsis. 
Sepsis = blodförgiftning. 


Nu var det nästa problem som börja. Han har kliat mycket över sin port på bröstet i några dagar. Igår (söndag den 18 augusti) såg vi att det kommit sårvätska igenom omläggningen. 


Under såg det inte så bra ut. Nu tänker ni säkert att de inte såg så farligt ut trots allt. Men eftersom han inte har några värden i kroppen som kan arbeta med detta är det inte alls bra! 


Nu var det dags att få en ny infart så han kunde få sin antibiotika, det skulle även utöka en till antibiotika som kunde ta hand om det på bröstet. Men det gick inte, i 4 timmar leta dom efter en ådra. Dom hitta en, men den sprack. 

Då var det dags att tänka om, antibiotika behövdes få in snarast så det fick tillslut bli en akut sövning. 

Straxt efter 21 tiden igår kväll kom dom och hämtade oss för sövning.
Vi hade precis hunnit få i oss lite mat, det hade varit en lång dag med 0 energi och mycket skrik och gråt. Efter maten slog tröttheten till. Vi var så trötta efter dagen och klockan gick, runt 24- halv 1 kom dom och hämta oss igen. Nu var han klar och låg på uppvaket. 


Det var ingen rolig syn vi mötes av. 
Hans skrik hördes tydligt i den långa korridoren utanför. 
Han hade tydligen fått en snetändning av narkosen. 
Det var blod överallt, hans vanligtvis vita blöja var inte längre vit. Hela han var plåstrad, han hade plåster på både hals, bröst, armleder, fötter och den stora blodiga cvkn på benet. Han såg ut som en nåldyna. 
Han har då under sin snetändning lyckats slita ut den nya cvk:n på benet. 
Inget fick honom att lugna sig, han var helt galen. Det gjorde ont i mamma hjärtat att se honom sådär 💔 

Eftersom CVKn hade släppt sydde dom fast den på plats. Han fick lugnande men ingen smärtlindring, så han kände när stygnen sattes. Jag fick hålla syrgasmasken och jag hörde varje gång nålen gick igenom den tjocka lilla knubbiga huden, jag hörde hur mycket han försökte skrika. 


När han lugnat ner sig och vi fått komma tillbaka till avdelningen, pumpas antibiotikan in i hans lilla kropp och han börjar han reagera på den nya medicinen. 

                                         



Nu sitter hans infart på benet istället för bröstet. Tycker inte om det av fler anledningar. 
  • Han har precis lärt sig krypa, nu är detta ivägen. Alltså kommer han stanna upp med krypandet.
  • Lätt åtkomligt för att slita bort det. 
  • Han har chans att få propp i benet igen som han fick sist. 
  • Går inte att ta bort om man får åka hem några dagar. 
                                                


Colin och vi är så otroligt tacksamma för alla fina hälsningar vi får dagligen. Det uppskattas verkligen jätte mycket! 

Stort tack för all kärlek ni skickar💙
Therese Berglund
2019-08-19 @ 15:29:10

Tänker massor på er och önskar jag kunde göra något för att underlätta eran hemska situation. Colin är en kämpe men det är ni allihopa bara på olika sätt.
Många kramar ❤️❤️❤️

Jessi
2019-08-19 @ 17:06:31

♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️♥️ all kärlek till er! Kämpa på älskade Colin ♥️♥️♥️♥️♥️♥️

Jonna
2019-08-19 @ 21:42:47

Hade ingen aning om detta. Hoppas han blir piggare snart. Tänker på er ❤

Jennifer
2019-08-20 @ 13:50:25

lilla gubben, blev helt tårögd vill bara krama om er allihop <3

Jennifer
2019-08-22 @ 00:07:36

Usch vad ni alla får gå igenom. Ett litet barn som inte förstår varför. ❤️ Hoppas han får bra effekt av antibiotikan och att ni får så mycket tid som möjligt hemma. Vi är många som tänker på er!

Kristina
2019-08-23 @ 13:05:30

Ni är så starka❤️ Man vill ju bara gråta när man läser o ser Collin, han har tur mitt det hemska som har såna föräldrar som er som kan ge honom trygghet o kärlek.
All kärlek o styrka till er att fortsätta kämpa, vi tänker på er!❤️
Kram

Moa
2019-08-26 @ 13:40:34

Men fy tusan vad jobbigt💔💔💔! Lille gubben❤️! Tänker på er! Underbart att behandlingarna är slut snart❤️

Michaela
2019-09-03 @ 08:02:57

Oj, va ni får gå igenom. Stackars liten kille💙 😭 Tack för att ni delar med er av era upplevelser.💙

Britt-Marie Kindefält
2019-09-11 @ 14:23:08

Hej igen. Träffade er på Bond den 10 sept,då jag var matvärd från barncancerfonden. Vilka underbara föräldrar ni är för Colin och så härligt att se hur mycke han har växt och så duktig han var.Snart får ni fullt upp att jaga honom när han springer iväg.Vi ses hemma på gatan.🤗

Britt-Marie Kindefält
2019-09-11 @ 14:23:09

Hej igen. Träffade er på Bond den 10 sept,då jag var matvärd från barncancerfonden. Vilka underbara föräldrar ni är för Colin och så härligt att se hur mycke han har växt och så duktig han var.Snart får ni fullt upp att jaga honom när han springer iväg.Vi ses hemma på gatan.🤗




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0