Återkontroll
Igår var det återkontroll igen.
Vi har inget hört från sjukhuset så antar att allt ser bra ut. 💪
Passade även på att hälsa på BOND.
Colin verkligen älskar att komma dit! Han började redan hoppa i vagnen när vi kom till hissarna 😊
Skönt endå att han har positiva minnen där ifrån och inte blivit helt avskräckt av sjukhus.
Men det är ju rätt förståeligt egentligen, så intensivt vi bodde där första året i hans liv. Personalen där har ju blivit en del av honom. ❤
T.o.m jag saknar BOND-flickorna 😞
_____________________________________
Nu har det gått ett tag sen vi kom hem och jag märker mer och mer vad denna resa har gjort med mig. Saker som jag omedvetet vetat om, som jag nu börjat märka av.
Ett av dom sakerna är återbesöken, jag är helt slut efter varje besök. Igår hade jag kunnat somna vid ratten när vi åkte hem, jag orkade knappt gå in när vi kom hem. Jag fick sitta kvar till Colin vakna.
Sen har vi det jag tycker är mest jobbigt - mitt minne.
Inget jag har valt att prata med någon om. Men jag minns inte mycket från tiden innan Colin blev sjuk. Mycket är väldigt "luddigt".
Att jag alltid varit glömsk är en sak men detta?! - Det är hemskt! Jag skäms så fruktansvärt mycket..
Jag kommer inte ihåg namn, jag kommer inte ihåg hur saker eller hur ställen ser ut. Typ enkla ställen som jobbet eller vårat förra hus, som är rätt självklara 💁🏼♀️
Kan tex komma in på samtal där jag ska berätta något som då verkar så självklart, men när jag väl ska börja så minns jag inte vad som då hade sagts eller vad som hade hänt. Så det slutar alltid med att jag mumlar fram lite "stöd ord" men hittar inget sammanhang. Jag märker då att personen/personerna i frågan tappar intresset att fortsätta lyssna och det börjar pratas om något annat.
Då skäms jag lite extra över mig själv☝️
Det som gör mig så himla ledsen är dom stora barnen och tiden innan. Jag vet att man inte minns allt och speciellt inte efter så många år som första gången dom gick eller sa något roligt "som man aldrig skulle glömma". - Det är inte det jag pratar om nu. Jag kommer liksom inte ens ihåg något roligt minne vi gjorde precis innan han blev sjuk. Jag minns inte ens vad som hände förra sommaren?!
Men tack vare att min nya mobil pajja och jag fick börja använda min "gamla" så har bilderna jag tog där räddat mig med att fräscha upp minnet. Jag vet det låter helt sjukt. ☝️🙈 Men det är sanningen.
Så om du någon gång berättar något roligt vi gjort eller sagt så är det inte för att det minnet är tråkigt för mig, jag minns bara inte 🤷♀️
(Och jag vet att alla människor glömmer saker, men detta är inte OK, jag känner själv att detta är långt över min vanliga "förmåga att glömma")
...
Och tillslut ..
Kom jag på mig själv häromdagen när jag la upp bilder på Colin när han var sjuk, att jag gör det VÄLDIGT ofta?! Men jag tror att det blivit någon slags terapi för mig? En helt omedveten handling från mitt håll. Och det är absolut inte meningen att tjata ihjäl er som följer mig på sociala medier. 🙈
Jag vet inte om det är någon slags hat/kärlek för alla dessa bilder.
Hat för allt han fått gå igenom och kärlek för hur långt han kommit idag ❤
Förlåt för ett långt inlägg 🌹
Puss och kram