colinskampmotleukemi

Märks att man suttit inne på ett sjukhus i några veckor. 

Gick in till stan för att handla förut och där möttes jag av en explosion av dofter. Mat, blommor, avgaser och en sjö av olika parfymer. Där gick jag luktfri och obemärkt. Skönt att vara i en större stad, kände jag idag. Där ingen vet vem jag är. 

När jag väl är inne på H&M meddelar Timmy mig som sitter på sjukhuset med Colin, att febern som han fick innan jag gick inte sjunker, trots febernedsättande. Orolig som jag är så gick jag hem direkt.

Men när jag kom hem möttes jag istället av en pigg liten kille ♡ Det vänder fort 

Ni som ammat vet nog vad jag menar med att ta steget. Man känner sig aldrig redo konstigt nog. Oftast slutar man upp om mjölken inte räcker eller om något plötsligt händer. 

Men Colin har inte orkat tutta på mig på en hel vecka, brösten värker och är hårda. Högra vårtan har blivit illröd och det kommer inte längre ut någon mjölk vid pumpning. 

Då det känns som det är de enda jag som mamma, kan bidra med som ingen annan kan. 💔

_____________________________

Här är en bild på Colins supersnöre än så länge!

Olika pärlor symboliserar olika delar i behandlingen så som ex; stick i fingret, sövning, blodtransfusion, sätta venportal och mycket, mycket mer. Colin är inne på sin 19:onde behandlingdag och har redan såhär mycket. Hur ser det ut då om ett halvår? 🌺

____________________

Nu ska denna trötta mamma krypa ner jämte sin fina och snarkande bebis för att sova gott. 

Jag håller nämligen på att bli sjuk, så jag hoppas jag vaknar imorgon frisk och alert. För det sista jag behöver nu är att bli sjuk själv. Jag måste ha all ork och energi till lilleman 💙