colinskampmotleukemi

Förlåt! Lovade ett inlägg igår angående Colins insjuknande. Jag satt i nästan 5 timmar och skrev. Jag skrev och la in bilder. Jag skrev ner datum när saker hände, jag skrev om första stund fram tills vi hamnade på sjukhus. Jag skrev ner ALLT! 

Vet ni vad som sen hände när jag skulle posta det? 

- Det försvann..... 🤦‍♀️

Jag vet inte när jag orkar sätta mig för att skriva om allt. Men någon gång framöver kommer det. Det lovar jag! Och nej, jag gör det inte bara för "eran skull". Jag kände att allt sånt var bra att ha ner skrivet. Man glömmer lätt datum och ordningen har jag märkt. Så jag kommer göra det mest för min egna skull 😚

_________________________

Detta sjukhus liv börjar tära rejält på mig. 

Jag gör självklart ALLT för Colin och kommer göra ALLT för honom! Men jag själv håller på att sjunka till botten. 

Jag försöker verkligen varje dag att vara alla till lags. Det är många som vill komma och hälsa på för att träffa lilla Colin 💙 Men att behöva sitta och pussla ihop dagarna så att alla har möjlighet att komma när dom kan fungerar inte längre.

Men vi måste börja tänka på Colin och oss själva. Jag kommer aldrig orka annars. (Jag kan tyvärr inte prata för Timmy)

Vi kommer självklart ta emot besök. Men just nu har det varit 1 upp till 3 olika besök dagligen i en månad. 

Förutom besöken att tänka på så är det ronder som skall anpassas, det är kontroller flera gånger om dagen. Ibland kan man bli spontant iväg skickad på ultraljud ex. Det är många timmar skrik och panik, då lillgrabben går igenom ett helvete just nu. Kuratorn kommer en gång om dagen för att prata. Man är helt slut när man går och lägger sig. Om man väl får sova såattsäga. Sömnen är en bristvara här.

Colin har haft några bra dagar och idag har det faktiskt varit väldigt skönt att få spendera egen tid med honom och Timmy. Det behöver jag för att orka... För imorse vaknade jag med noll livsglädje. 

 Vi tar jätte gärna emot besök, men kanske inte varje dag. All kärlek till er ❤