53, 54 - Irriterad
Som rubriken lyder - idag är vi irriterade!
Börjar med att berätta att gårdagen var en lugn dag. Vi bestämde oss för att vara kvar i stan då han skulle få lite extra blod lite tidigare på kvällen. Sen var inte cytostatikan färdig förens halv 12 på morgonen, så vi tyckte det var lite onödigt att åka hem för några timmar hemma, när vi endå skulle få permission hem idag (lördag).
Nu vill jag bara klargöra att personal och läkare är helt fantastiska här. Skulle inte vilja byta ut någon! Men den här gången blev det lite tokigt..
Vi hade iallafall varit ute på stan en hel dag och njutit av solen. Vi var glada och livet rullade på.
Vem fan hade inte varit glad för en permission? 🤗
Vi gick till vårat gemensamma kök där vi möter en av barnskötarna. Hon visste inte att vi inget visste. Men där och då nämnde hon om en utskrivning.
Väl inne på rummet kom alla frågor. Vadå utskrivning?
Varför då? Vi ska ju snart komma tillbaka? Alla saker? Hur ska vi få hem allt? Får vi behålla vårat rum? Varför har ingen sagt något tidigare?
Då blev jag sur, eller sur är fel ord. Besviken är mer rätt. Det kändes som vi blev utkastade från våran trygga zon, vårat nuvarande liv..
När Colins diagnos ställdes, talades det tydligt om för oss att det inte skulle bli några längre perioder hemma och att vi mer eller mindre skulle få bo på sjukhus detta halvår som Colin behandlades. Varför det inte skulle bli några längre sträckor hemma var på grund av den tuffa och intensiva behandling han skulle få och att återhämtningstiden inte var så lång.
Vi har ännu inte fått några klara besked varför vi blev utskrivna, vi ska fråga läkarna på måndag. Men för oss låter det sjukt att bli utskrivna mitt i en behandlingsperiod, där vi alla vet att vi några dagar eller bara några timmar senare kan få behöva komma tillbaka..
Personalen har bett om ursäkt för att informationen inte kom fram till oss tidigare. Vi hade trots allt varit hemma flera gånger i veckan där vi då hade haft möjlighet att ta med en eller två påsar hem för varje resa. Så att de inte skulle bli så mycket idag.
Men o andra sidan kan jag tycka att de är läkarnas uppgift att informera om den saken..
Men att få reda på detta klockan 20.00 kvällen innan var inte kul! Hela kvällen, natten och morgonen bubblades de irritationer. All vår energi gick till att packa ner vårat liv för att få åka hem några dagar.
Då tänker ni säker att det är väl ingen stor sak..
Men! När vi fick diagnosen så har vi bott in oss så att våran vardag ska flyta på så gott som det går här på sjukhus. Vi hade mer eller mindre vårat hem här. Det var inte bara vårat rum som skulle tömmas. När vi blev utskrivna skulle även kyl, frys och skafferi tömmas.. Vi fick heller inte med oss allt hem i bilen så jag fick ringa efter mamma, så vi skulle få slippa åka fler gånger.
Det komiska i det hela är att vi nu ligger här på avdelningen igen. Men i ett helt annat rum, utan kläder, hygiene artiklar och mat...
Nu ligger vi här för att lilleman fick feber. Vi fick bara 5 timmar hemma!!
Vi har alltså idag lagt ner mer tid på att packa än att få vara hemma och njuta av "friheten" tillsammans. Fel prioriterat om ni frågar mig!
Man kan inte låta bli att bli ledsen, irriterad och besviken. Detta är så fel! Och det skötes inte på något snyggt sätt. Dom borde tänkt på vårat bästa, på Colins bästa.
Bara att ta nya tag fast man känner sig helt ur balans just nu..
Eftersom lillen fått feber, ville dom att vi skulle komma tillbaka för att ta lite blodprover. Sänkan är på väg upp och han var rosslig i högra lungan. Så dom misstänker att en lunginflammation är på ingång. Dom har tagit en blododling också och då får vi se inom några dagar om dom hittar några baktier i blodet igen med.
Håll tummarna att han rider igenom denna storm mildare än sist ❤
Ta hand om er, kram Natalie.
Hej!
Fick ni något klarhet i varför ni
blev utskrivna?
Låter helt galet,mitt i en behandling.
Det måste ju vara tryggt för er att vara
inskrivna trots allt.
💙🐘🐭🐨🐻🐼🐥🐿🐲🐺🐱🐶🐵🦁🐯🐮🐷🐑