Dag 12 - Långfredagen
Igår hade lilleman besök hela dagen. Jag tror han tycker det är skönt att både se och höra bekanta ansikten och röster då det varit så mycket nytt för honom här. Ny miljö, nya människor och som dessutom gör så han får ont. Han har många gånger tittat skrikandes på mig med en blick "varför hjälper du mig inte?". Den är faktiskt rätt jobbig för mamma hjärtat. Då det jag vill mest i hela världen är att ta med honom hem och fortsätta med det liv vi höll på med innan utan massa ont och elände.
Men de är ju inte så konstigt egentligen,vilken förälder vill se sitt barn lida? 💔
Storasyster Leona sjöng för lillebror ❤
___________________________
Det har gått 12 dagar, 12 dagar och man känner sig redan helt slut. Det är många gånger jag har undrat hur vi ska orka ro detta i land. Allt är så påfrestande och sömnen är en bristvara, mitt i allt detta så ska jag och Timmy försöka hålla ihop på ca 20 kvm. Men går vi ut här ifrån utan att ha haft ihjäl varandra, då finns de nog inget som kan sära på oss. Då går vi ut härifrån stakare än någonsin 🙂
En trött liten krigare från inatt.
Nu har antibiotikan börjat verka, hans finger är påväg tillbaka. Nu ska vi bara invänta alla andra infektioner som kommer komma. Varje steg är en framgång, min lilla krigare ❤
Colin hade lite energi över till att leka lite med tåg, nu sover han och samlar energi. Idag får vi besök ända från Göteborg.
Trevlig påsk helg 👋/ Colins mamma